tisdag 29 juli 2008

Landet i fjärran och hatet mot den speciella kärleken

Det var en gång de två pojkarna Mio och Jum-Jum. Mio och Jum-Jum delade en alldeles speciell kärlek. En kärlek det inte pratades om i dagsljus för då riskerade förtrollningen att brytas. Hemligheten delade de istället under Mios mantel som gjorde dem osynliga för resten av världen.

En dag struntade pojkarna i manteln och smet istället in i skogen där de i skydd av mörkret satte sig ned på en trästock för att dela det guldäpple Mio tagit med.

Ett fasansfullt sus tränger då plötsligt igenom trollskogen, fåglarnas sång tystnar och trädens löv stillnar. Katos mörka skugga utbreder sig och äter upp månens ljus. Mio och Jum-Jum kastas till marken av den onda och mörka kraften.

När Kato försvunnit lyckas Mio sakta resa sig upp och sträcker sin hand mot Jum-Jum. Jum-Jums ansikte är blekt och med handen tryckt mot magen ser Mio att blod tränger igenom mellan Jum-Jums fingrar. Jum-Jum viskar: Mio min Mio.

"Den du så länge sökt är på väg. Han färdas genom natt och dag, och han bär i sin hand tecknet, det gyllene guldäpplet."

måndag 28 juli 2008

Världen Idag våldtar Pride

Det är fascinerande vad Pride-firande skapar för reaktioner. Både hos media ocn enskilda personer.
Stockholm Pride som i år innehar EuroPride anordnar varje år en festival för att belysa hbt-personer, deras rättigheter och framförallt lyfta upp de rättigheter vi inte innehar.
Dagen och Världen Idag är tidningar som baseras på kristna värderingar. De mest extrema av värderingarna. Därför kan jag aldrig nog ofta poängtera att tro och religion per automatik inte betyder fördömande och inskränkthet.

På Världen Idags ledarsida huserar Ruben Agnarsson och förfasas över den bristande respekten för andra på Pride. Här syftar han alltså på andra såsom de människor som tycker att Pride är ett djävulens råtthål där alla knullar varandra kors och tvärs, i alla hål som går att återfinna på den mänskliga kroppen, och gärna med perversa tankar om djur och barn samtidigt.

"Någon insikt hos myndigheter och medier angående Pride-festivalens egotrippade verklighetsuppfattning har tyvärr än så länge inte infunnit sig, trots att både politiker och medier på senare tid ibland faktiskt klagat över den hårt drivna sexualiseringen i samhället."

De medier och personer som Ruben Agnarsson refererar till är den kristdemokratiske riksdagsledamoten Lennart Sacrédeus som i förra veckan skrev en fråga till Kulturministern angående Prides påstådda censur av medier.
Och den media som belyst Pride-festivalen med skräck är inga mindre än...*trumvirvel*... Dagen och Världen Idag. Suprise, suprise.

Ledaren fortsätter i texten att återge kopplingen mellan Pride och de ökade sexualbrotten och våldtäkterna i samhället.
Det konstiga för mig att att människor faktiskt går på detta skitsnack. Att man skaffat sig sådana skygglappar att man helt ärligt tror på att kopplingen mellan att människor fritt ska få älska och/eller ha sex med vem man vill och att män överfaller och våldtar kvinnor.

En viktig parentes och förtydligande som går utanför Pride, är att de flesta våldtäkter sker i hemmet, där gärningspersonen är någon man känner. Detta gäller både de som valt en olikkönad relation som samkönad som multipla. Det finns män som våldtar män, kvinnor som våldtar kvinnor och sedan den varianten som har högst statistik: män som våldtar kvinnor.

Men inget av detta har att göra med att vara homosexuell, bisexuell eller transperson. Och det har inte ett jävla dugg att göra med Pride.

söndag 27 juli 2008

lördag 26 juli 2008

Highlights regarding the last 24 hours

Det är svårt att undvika att blogga om EuroPride. Dessutom är det för tillfället det enda riktigt häftiga som händer i Sverige, just nu, värt att rapportera.
_______________________________

Daniel AlsénPolitikerbloggen bloggar från EuroPride - och är bäst av alla. Roligaste inläggen och de bästa bilderna.
_______________________________

Gårdagens invigning på Sollidenscenen på Skansen var helt jävla sjuk. 11 000 människor i allsång för att synliggöra hbt-personers rättigheter. 10 000 förköpsbiljetter slutsålda. Tre fantastiska invigningtalare. Marit Bergman flyttade berg. Sarah Dawn Finer gjorde ett av de mäktigaste framträdanden jag någonsin sett en artist leverera! Sjukt. På det icke diagnostiska sättet.
_______________________________

Dominans. SL-bussarna flaggar med regnbågsflaggor, Gallerian har regnbågsfärgade soptunnor och Hötorgsskraporna i city är upplysta i regnbågens färger.
_______________________________

Samtidigt som EuroPride tar över Stockholm, gästar The Hooters min födelsestad Piteå på den lokala festivalen Piteå Dansar och Ler ( i folkmun kallad - Piteå Super och Spyr - vilket bär en något mer nyanserad och krass verklighet). Om jag är inblandad i nästa års Stockholm Pride ska jag jobba på att vi får hit dem samt Britney Spears.
_______________________________

Hoppsan Hejsan Kerstin. Jag som tidigare sagt att detta var mitt första och sista år ideellandes på Pride.
_______________________________

Åsa Petersen på Aftonbladet står som författare till denna grymma ledare.

fredag 25 juli 2008

Hanne Kjöller och Lennart Sacrédeus ingår partnerskap

Kristdemokraten Lennart Sacrédeus är känd i hbt-kretsar som ytterst hatisk mot personer utanför heteronormens ramar. Han har bland annat uttalat sig tidigare om att tillåta samkönade par ingå äktenskap kommer att leda till att vi i framtiden tillåts gifta oss med katter, hundar och andra arter i djursläktet.

Idag har han ännu en gång ställt sig i bräschen för den intoleranta och okunniga delen av de kristna, genom att i riksdagen ställa en skriftig fråga till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Frågan lyder i korthet:

På vilket lämpligt sätt är statsrådet berett att agera för att motverka en utveckling där journalister inte tillåts skriva vad de vill genom censur och hotas med att fråntas sin journalistackreditering ifall de inte beskriver verkligheten på ett sätt som arrangörer kräver att de skall göra det på?

Dagens Nyheters Hanne Kjöller har fått någon typ av hybris och skriver i dagens tidning, bland annat:

Stockholm Pride borde respektera journalisternas frihet att använda de ord de vill och fotografernas rätt att själva välja ögonblick när bilden ska knäppas.

Ursäkta?! Fotografernas rätt att själva välja ögonblick när bilden ska knäppas och en journalists frihet att använda de ord de vill?
Gäller detta i alla sammanhang Hanne Kjöller eller när skulle du anse att här är gränsen dragen? Kan du kalla mig hora för att det är din frihet?

Hanne Kjöller. Det kan för en enskild person vara livsförödande om du fotar och publicerar dennes bild utan godkännande. Vi har vad som felaktigt kallas homofobi i samhället. Egentligen är det en fobi som rymmer de tre bokstäverna från kombinationen hbt - homosexuella, bisexuella och transpersoner. Då trakasserier, våld och motstånd fortfarande idag 2008 möter oss ser du anledningen till varför många fastnar mellan garderobens fyra väggar, utan möjlighet till att hitta nyckeln som passar. Utan det hat och den oförståelse som råder skulle inte Stockholm Pride eller något annat Pride-firande behövas i världen.

onsdag 23 juli 2008

Stephen Simmonds...

låttexter och musik är soundtrack till mitt liv...

Medievärlden.se bedriver riktig journalistik

En hyllning vill jag härmed ge Axel Håkansson på Medievärlden som till skillnad från sina övriga journalistkollegor och Journalistförbundets ordförande ringde upp presschefen för EuroPride, Anna Söderström, och ställde öppna frågor och därmed dödade hela denna idiotiska diskussion om ifall man får eller inte får kalla någon för man eller kvinna under festivalen.
_____________________________________________

En känga också till DN som ännu en gång låter den kristna högern stå oemotsagda på DN Debatt. Denna gång lyfter de fram ett krav till Folkhälsoministern om att utarbeta en politik som får folk ska skilja sig mer sällan, oavsett om de är djupt olyckliga, detta för barnens skull.
Inte någonstans visas det på att dessa debattörer tillhör Kd och Pingstkyrkan.
Pinsamt DN.
_____________________________________________

Mitt första och enda fysiska möte med Martin Svensson var år 2000 då jag jobbade som nöjesreporter för radiokanalen NRJ. Jag hade i mitt uppdrag att intervjua alla våra artister och denna dag var det bland annat Martin som skulle ställa sig i min studio.
Martin är faktiskt den enda av alla artister som jag har intervjuat som jag uppfattade som otrevlig, dryg och oengagerad. Denna bild har suttit kvar i alla dessa år.

Så läser jag idag ut Martin Svenssons debutroman,
'Hej! Mitt namn var Elton Persson'. En bok som är snarlik Martins eget liv och som media valt att göra sanning av.
Vi får en inblick i Eltons (Martins?) liv där han beskriver just känslan av att på NRJ, smila upp sig och snacka in jinglar som:
Hej, det här är Elton Persson och ni lyssnar på Sveriges Hit-station nr 1.
Boken skildrar ett liv där Elton inte längre känner igen sig själv och ett jag som endast fungerar som en bricka i spelet mellan skivbolag, kapital och radiobossar.
En roman som i sin nakenhet får mig att snurra på klacken och tycka att Elton/Martin är varm, genuin och stark i sin skörhet - som inte anser det värt att spela spelet.

Boken om Elton är Martins sanning. Troligtvis har Dilba en annan. Skulle hon välja att skriva om samma tid i deras gemensamma liv skulle pusslet bli aningen mer fullständigt och äkta. Två människor, två sanningar.