tisdag 19 januari 2010

Ni är mycket, mycket sjuka människor

De sjukaste, sjukaste människorna uppenbarade sig idag på allas vårt Facebook. Det har rapporteras om fejkgrupp efter fejkgrupp de senaste veckorna. Grupper som skapas med föreskriften att de är goda och vill göra skillnad - för att sedan byta namn och innehåll.

"2 kr per medlem till jordbävningsoffren i Haiti"
är den senaste i raden. Sjuk är här ett understatement. Gruppen påstod att en sponsor skulle tillkännages när gruppen slagit i taket med 200 000 medlemmar. Så idag ändras innehållet. Avsändare, enligt gruppen: Svenska Nekrofil-föreningen. Till det hela publiceras en bild av en död kvinnas kön som penetreras av ett finger. Till detta har dessa sjuka människor skrivit ännu sjukare kommentarer.

Sannolikt är detta inte nekrofiler som står bakom. Utan bara sjuka människor. Som anser att detta är humor. Vilket gör det hela ännu mer stört. Fy fan.

torsdag 14 januari 2010

Fucka könsnormen

Idag när blogginspirationen tröt började jag surfa runt på olika fackförbunds sidor för att se om något kunde få fart på mina åsikter. Eh, ja. Det visade sig ju inte vara så svårt. LO:s hemsida med sitt fula typsnitt och gälla färger gav mig huvudvärk och Handels hemsida ska jag nog inte ens börja kritisera i detta inlägg för då kommer det bara finnas utrymme för just detta. Mest provocerade för dagen gjorde mig dock Elektrikernas hemsida. Eller mer tydligt en del av den; "Tjejsidan" som de döpt den till.

Sidan är skapad i det syfte att endast 1 % av förbundets
27 000 medlemmar könsidentifierar sig som kvinnor. Med en mansdominerad kultur och vardag ansätts kvinnorna hårt med anspelningar och skämt av sexuell karaktär. Detta är den satta normen inom yrket och kvinnorna får finna sig i att köpa läget och jargongen. Elektrikerna vill nu att kvinnorna i förbundet ska ha möjlighet att träffa varandra och utbyta erfarenheter och därmed utgöra ett stöd för varandra. Gullig tanke. Åt helvete med den! Jag blir nämligen i det närmaste tokig när jag läser detta.

Vi lever i en samhällskultur som satt normer i vad som anses vara en "riktig" man och en "riktig" kvinna. I detta ingår att män aldrig tar på sig klänning, de pratar heller inte med ljus röst eller utövar andra typiska egenskaper som tillskrivits det kvinnliga könet. Som man är du matcho. Kvinnor å sin sida kan ha byxor som klänning och ha ett röstläge som spinner mellan falsett och bas. Dock bör kvinnorna inte gå alltför långt utanför deras könsbox. Då är de självklart flator. För en "riktig" kvinna vet hur man för sig och i det konceptet ingår att hålla sig inom vissa ramar. Och en flata är ju ingen "riktig" kvinna.

Matchonormen präglar mansdominerade yrken. Den som säger något annat antingen ljuger eller har noll koll. Patrikatet visar sitt absolut fulaste tryne när ett antal personer av manligt kön sätts i samma rum där de då får en direkt press på sig att leva upp till föreställningen av hur en man bör vara. Därav hö-hö-jargong och en kvinnosyn som gör de flesta med lite hjärnceller mörkrädd. Vad gör då Elektrikerförbundet för att ta sig an problemet? Jo, de skapar en tjejsida. De håller tjejkurser. Som om problemet ligger hos kvinnorna. Problemet är den norm som accepteras inom yrkeskåren. Där sexuella trakasserier - som är olagligt - bemöts med tystnad eller samma tugg från kvinnorna. För att överleva måste helt enkelt kvinnorna bli en del av manskulturen. Mannen är överordnad.

För att komma åt problemet behövs inga jävla tjejkurser. Skicka männen på kurs i beteende och mänskliga rättigheter. Släng till dem en lagbok också när ni ändå håller på.

tisdag 5 januari 2010

Heteronormens väktare

Jag är ett stort fan av Linus Fremin. Linus trädde in i mitt liv under sin tid som reporter på Resumé vilket sammanklingade med mitt presschefsskapStockholm Pride. Linus Fremin har ett språkligt uttryck, en personlig utstrålning och en värderingsbox som får mig att önska mer av honom. Hela tiden. Jag vill andas och vandra längs hans meningsbyggnader. Hell, jag vill vara hans meningsbyggnader.

Via hans blogg hittade jag heteronormens väktare. "Bloggen som förkovrar dig i den ädla konsten att argumentera mot homosexualitet" är centret där en påstådd socionom och kommunfullmäktige skanderar om det sjuka i att inte kvala in i heterofacket. Här påstås att homosexualitetens konsekvensanalys stavas självmordsförsök, HIV och barnlöshet. Andreas som författaren heter springer själv till någon tomte för reparativ terapi, som helt enkelt går ut på att "bota" homosexualitet. Tjena självförnekelse. Jag blir jävligt provocerad av både bloggägaren och blogginnehållet. Samtidigt kan jag inte hjälpa att tycka synd om en människa som bär ett sådant uppenbart självhat.

Men det är inget annat än skandal att denna person äger makt att fatta samhällsavgörande- och livsavgörande beslut i sina yrkesroller. En sorg för de människor som korsar hans sjuka åsikter.