Metros cementering av kvinnan som objekt

I dagens Metro avhandlas morgondagens kommande Robinsonfinal. Brukligt inför alla typer av finaler och kamper, där det ska avgöras vem som i slutändan står som vinnare, görs en avcheck på de kvarvarande deltagarna.

Robinson står med fyra finaldeltagare där tre bär kvnnliga attribut och en innehar manliga sådana. Nina Amjadi, Anna Lundh, Jarmo Heinonen och Ellenor Pierre får svara på frågor som; ”Vem borde vinna Robinson?” och ”Vem borde bli ny programledare?”.

Fågorna är i sak identiska. Med en gigantisk skillnad. De tre tjejerna får svara på frågan; ”Välj en! Göra en smurfkupp á la ’Robinson-Robban’, en landsortsturné som diskjockey eller vika ut dig i Café?”. Jarmo får inte frågan (den publiceras i alla fall inte).

Jag blir så sjukt provocerad. Är detta ett test på tjejerna för att se om de är 1. Lite wild and crazy (måla sig smurfblåa som Robban), 2. Kunniga och driftiga (dj:a) eller 3. Ytliga, blåsta, pengakåta, famouskåta eller helt enkelt bara fast i skönhetsidealet (utvik).

Vad är det som gör att vi fortfarande 2009 väljer att främst objektifiera kvinnan? Varför i all världen får inte Jarmo frågan om han kan tänka sig ett utvik i valfri blaska? Och kom inte dragandes med att detta handlar om att folk (vilka det nu är) vill se snygga, unga brudar på mittuppslaget och inte den medelåldergråe smannen.

Detta är enbart en effekt av den patriakaliska samhällstruktur som förblindar oss i sitt könsrollsmönster och därmed fortsätter cementera bilden av hur kvinnan ska/bör vara kontra mannen.

Super du på bästa sändningstid Kändis?

När jag var projektledare för den mediegranskande sajten Sanning&Konsekvens "fanns inte" Björn Gustafsson, Adam Tensta, Cissi Wallin, Doreen Månsson eller Sibel Redzep. Kändisnamn som valt att inte konsumera alkohol. Och berätta om det offentligt.

Under åren 2003-2006 blev Sanning&Konsekvens ledande i debatten kring alkoholens roll och glorifiering i media och bland offentliga och kända personer. Vi lyfte locket på en sakfråga som alltför sällan, både då och nu, diskuteras. Normen kring att dricka har varit - och är såklart även idag - cementerad. "Alla" dricker. Nu visas det dock på en vikande trend bland unga. Och jag är övertygad om att det spelat roll att kända personer "kommit ut" som nykterister. Jag vet att Sanning&Konsekvens var upphovet till många interna diskussioner på ett flertal medieredaktioner kring vinklingen av alkoholfrågan och nu gäller det att hålla debatten levande.

Magdalena Ribbing - Förlåt mig!

Vi kunde i veckan läsa i gratistidningen Metro att trasiga jeans ännu en gång är heta på trendhimlen. Men det var tydligen inte helt oproblematiskt. För trots het trendkänsla kan inte vem som helst bära jeans med håligheter. Det handlar inte bara om person, utan också ålder.

Trendgurun Ebba von Sydow beklagar känslan över att behöva ålderskategorisera och menar att det främst handlar om mental ålder, men att gränsen ändå fysiskt går vid 40 år.
Magdalena Ribbing som konsulterar svenska folket i vett och etikett är betydligt negativare och menar på att trasiga jeans är så fånigt så att dessa inte ska bäras av människor över 15 bast. Om man nu inte desperat vill se ut som en tonåring det vill säga.

Så nu står jag här med svansen mellan benen. Magdalena Ribbing säger att jag tillhör en desperat och omogon skara. Det enda jag kan göra är att be om ursäkt för att jag bryter mot denna etiska klädnorm. Förlåt mig Magdalena Ribbing! Förlåt mig.