Guldägg och silverägg för How Hetero

How Hetero startade sin revolution i världen i juli 2009. Efter det har hundratusentals människor runt om i världen scannat av sin och andras Twitter, kollat av hur hetero deras Spotify-listor och bilder är samt hur många procent av normen som ens Facebook-vänner gör en.

I torsdagskväll fick jag ta emot Sveriges finaste reklampris för kampanjen. Ett guldägg i katergorin Media och ett silverägg i PR. Man kan säga att jag flippade rejält. För de dödliga som inte fick ta del av tacktalet så kan vinnarintervjun efter ge en viss indikation på hur jag var innan.

How Hetero blev också i veckan nominerad i The Webby Awards, webbvärldens motsvarighet till Oscarsgalan. De nominerade bidragen kommer att bedömas av ”The academy” som består av 750 kreatörer, entreprenörer, regissörer och musiker. Bland jurymedlemmarna finns artisterna Beck och David Bowie, superentreprenören Richard Branson och Simpsonskaparen Matt Groening. De nominerade bidragen kommer också att bedömas av hundratusentals webbintresserade i Peoples Choice Award. Se till att rösta.

Det är slående med alla fantastiska priser och nomineringar. Åkestam Holst lyckades skapa en kampanj som verkligen lyft samhällsdebatten kring heteronormen. Även internationellt. För mig har samarbetet med Åkestam Holst varit enormt utvecklade både som person och yrkesmänniska. Därför kommer jag kommer också att avsluta detta blogginlägg med att tacka alla som gjorde How Hetero så framgångsrik.

Fredrik Widén, Martin Cedergren, Bella Lagerquist, Lars Baecklund, Monica Born, Andreas Ullenius, Kalle Åkestam, Jocke Labraaten, Yvan Archimbaud.
Jag vill också tacka Spotify, produktionsbolagen River Cresco, Thompson och The Brewery samt min fantastiska pressgrupp Hanna Freij, Annika Ilmoni, Tess Lindberg, Alva Nilsson och världens bästa assistent Linda Sundh.

Till sist har jag sparat de som verkligen gjort det möjligt för mig att nu vara ägginnehavare. Det är alla som twittrat, facebookat, bloggat och på andra sätt spridit How Hetero över hela världen. Tack.

Bye Bye Stockholm Pride

Så var då dagen här. Jag började mina funderingar i höstas och lämnade beskedet i februari. Att jag lämnar Stockholm Pride och mitt uppdrag som presschef. Faktiskt ett av de svåraste besluten jag kommit att göra rent karriärsmässigt. Men sannolikt ett av de bästa.

December 2008 fick jag uppdraget som presschef. Detta efter ett år inom organisationen som resulterat i ångest, ett kraschat förhållande och ett allmänt hat mot Stockholm Pride - då jag såg det som roten till allt ont som konsekvens av EuroPrides existerande. Turligt nog gick den känslan över och jag fick istället packa mina väskor och se tillbaka med en positiv känsla i magtrakten.

Samarbetet med Åkestam Holst resulterade i den världsomnämnda How Hetero-kampanjen. Vecka 31 var mitt livs mest surrealistiska och fantastiska vecka. Vinsten i Eventbarometern för störst mediegenomslag i Sverige av stads- och kulturfestivaler fick mig att gråta. MyNewsdesk med personal och vinsten som "Årets pressrum" var ren glädje.

Tack för dessa fantastiska 15 månader. Nu ska jag ägna tid åt att springa på galor och plocka hem priser. Vi ses på barrikaderna.

Jessica W Sandberg vs. Handels

I onsdags fick jag ett samtal från TV4. Jag refererade direkt i mitt huvud till att de ringde till mig i egenskap som presschef för Stockholm Pride. Att de ville snacka kring den senaste How Hetero-kampanjen som släppts i dagarna, alternativt att de ville prata om det faktum att Stockholm Pride valt MAKT som årets tema.

Så var inte fallet. De ringde gällande den blogg som jag tidigare huserat över på Handelscity - ett projekt som Handelsanställdas förbund står bakom. Handels är med andra ord min arbetsgivare.

Jag gjorde på bloggen som jag brukar. Jag sa vad jag tyckte. Framförallt berörde jag maktstrukturer inom den fackliga sfären. Jag belyste de problem jag såg. Och fortfarande ser. Att fackförbundsvärlden har organisationsproblem gör inte frågan om fackligt medlemskap mindre viktig. Ordet kamp är lika hett som att svära i kyrkan. Trots det så är det tack vare just ordets innebörd som vi i Sverige sluppit bland annat USA:s usla lönepolitik där inte ens två jobb täcker de dagliga utgifterna.

Tillbaka till min poäng. Det som skrevs på bloggen ogillades av ledningen som beslutade att lägga ner den. TV4 ringde och ville göra en grej på det - om människor i konflikt med sin arbetsgivare. Nu är inte jag och Handels i konflikt. Vi har garanterat åsiktsskillnader i frågan dock. Jag ställde såklart inte upp. Dessutom vet varenda person med några fungerande hjärnceller att man aldrig kan göra en sådan sak om man vill behålla jobbet. Bara en parentes.

Nu har också tidningen Arbetaren lyft händelsen. Och till skillnad från TV4-grejen var den helt osmaskig. Notisen konstaterade faktum - att bloggen blev för mycket. Att bloggen är nedlagd och att jag är ägare till detta åsiktsforum. Som såklart även min arbetsgivare har under ögonens lupp.

Det väcker ännu en gång den intressanta diskussionen om vad man kan skriva i sociala forum. Och vem som kan, vill eller vågar stå som avsändare. Vart går den berömda gränsen?