onsdag 15 april 2009
Will you date Me, Lindsay Lohan?
Sedan Lindsay Lohan var typ 10 bast och spelade i filmen "Föräldrafällan" har jag varit ett fan. Att hon sedan växte upp och blev sjukt snygg förändrade kanske knappast min syn på henne. Efter att ha följt Lindsay Lohans blogg kom jag att gilla henne skarpt. Med nya searching-for-love filmen, på "Funny or Die" där Lohan driver järnet med sig själv, har jag nu kommit att älska henne.
Will you date me Lindsay?
Etiketter:
eHarmony,
Funny or Die,
Lindsay Lohan
fredag 10 april 2009
Britney sjunger hora på nya singeln
Värdekonservativa USA har rasat mot Britneys nya singel
"If U Seek Amy". Av den enkla anledningen att låttiteln egentligen säger något annat; If U CK Me - If you fuck me med andra ord. Dels sägs det i texten och sedan bildar den barnförbjudna varianten bokstäverna F U C K.
Men intressant nog har ingen, varesig i USA eller något annat mer eller mindre fanatiskt land, uppmärksammat att Brittan sjunger Hoe (hora) i låten. Ett antal gånger hör vi: Ha ha hi hi ha ha ho. Och ska vi nu inte ta på stavning utan uttryck som amerikanerna reagerat på gällande låtnamnet så formar Britney ordet hora vid två tillfällen. Hur kan de missa en så enkel sak de små tokarna?
Etiketter:
Britney Spears,
If U Seek Amy
fredag 3 april 2009
Åkestam Holst är bästa byrån i Sverige
Stockholm Pride har bästa byrån i stan - i Sverige till och med!
Åkestam Holst gick ur Guldäggsgalan igår som de stora vinnarna. De är helt enkelt bäst. Men det visste jag ju även innan galan.
Nu ska Stockholm Pride och Åkestam Holst ägna detta år åt att gräva guld!
Åkestam Holst gick ur Guldäggsgalan igår som de stora vinnarna. De är helt enkelt bäst. Men det visste jag ju även innan galan.
Nu ska Stockholm Pride och Åkestam Holst ägna detta år åt att gräva guld!
Etiketter:
Guldägg,
Stockholm Pride,
Åkestam Holst
Vad är egentligen extremt?
Stockholm Pride är en festival som kombinerar en politisk agenda med glam och upplevelser. En festival som sätter fokus på hur olika människor blir bemötta baserat på vem de vill leva med eller har ett könsuttryck som går utanför det förväntade.
Stockholm Pride sätter det här året förstoringsglaset på heteronormen. De oskrivna regler och förväntningar som finns gällande kön och sexualitet. Och hur denna box begränsar människor, i synnerhet hbt-personer, i vardagen och vilka konsekvenser som kommer med detta fyrkantiga synsätt.
Jag får ofta frågan om varför vi måste vara så extrema. Varför Pride Paradens deltagare, som manifesterar genom Stockholm på lördagen under festivalveckan, måste skylta med sin sexuella läggning.
Jag vill vända på frågan. Vad är egentligen extremt? Är det rädslan över att eventuellt inte få jobbet man söker, och därför mörkar att man lever med en partner av samma kön? Är det att jag varje gång jag åker tunnelbana måste överväga om jag ska följa normen, eller bryta den genom att hålla min flickvän i handen – och därmed riskera att bli uttittad och ifrågasatt. Var det extrema det som mötte de två killarna i Gamla stan i vintras, gåendes hand i hand, där promenaden hem slutade med att en av dem blir upptryckt mot en vägg och får en pistol intryckt i munnen.
Är det extremt?
Hur ofta lyfter media upp frågan kring heteronormen och de sociala strukturer som vi byggt in gällande kön och sexualitet? Hur ofta ifrågasätter de varför den manliga VD:n som en dag kommer in på kontoret i klänning, i folks ögon, antingen blivit galen eller är bög? Eller hur kommer det sig att fallet med pistolen i munnen endast resulterade i en notis?
Vi – som individer och samhälle, som makthavare och opinionsbildare, som normbrytare och normföljare – måste alla ta ett ansvar för de strukturer som vi kontinuerligt cementerar. Vi måste våga stanna upp och ifrågasätta oss själva, våra reaktioner och beteende. Först då kommer vi också att bli medvetna om vad som verkligen är extremt.
Stockholm Pride sätter det här året förstoringsglaset på heteronormen. De oskrivna regler och förväntningar som finns gällande kön och sexualitet. Och hur denna box begränsar människor, i synnerhet hbt-personer, i vardagen och vilka konsekvenser som kommer med detta fyrkantiga synsätt.
Jag får ofta frågan om varför vi måste vara så extrema. Varför Pride Paradens deltagare, som manifesterar genom Stockholm på lördagen under festivalveckan, måste skylta med sin sexuella läggning.
Jag vill vända på frågan. Vad är egentligen extremt? Är det rädslan över att eventuellt inte få jobbet man söker, och därför mörkar att man lever med en partner av samma kön? Är det att jag varje gång jag åker tunnelbana måste överväga om jag ska följa normen, eller bryta den genom att hålla min flickvän i handen – och därmed riskera att bli uttittad och ifrågasatt. Var det extrema det som mötte de två killarna i Gamla stan i vintras, gåendes hand i hand, där promenaden hem slutade med att en av dem blir upptryckt mot en vägg och får en pistol intryckt i munnen.
Är det extremt?
Hur ofta lyfter media upp frågan kring heteronormen och de sociala strukturer som vi byggt in gällande kön och sexualitet? Hur ofta ifrågasätter de varför den manliga VD:n som en dag kommer in på kontoret i klänning, i folks ögon, antingen blivit galen eller är bög? Eller hur kommer det sig att fallet med pistolen i munnen endast resulterade i en notis?
Vi – som individer och samhälle, som makthavare och opinionsbildare, som normbrytare och normföljare – måste alla ta ett ansvar för de strukturer som vi kontinuerligt cementerar. Vi måste våga stanna upp och ifrågasätta oss själva, våra reaktioner och beteende. Först då kommer vi också att bli medvetna om vad som verkligen är extremt.
Etiketter:
HBT,
heteronormen,
Jessica W Sandberg,
könsuttryck,
opinionsbildare,
sexualitet,
Stockholm Pride
onsdag 1 april 2009
Varför måste vi hbt-personer alltid vara så extrema?
"Varför måste ni vara så extrema?" Den frågan får jag ofta från personer som syftar till att ifrågasätta varför vi hbt-personer "alltid" måste visa upp vår sexualitet.
Då jag blev inbjuden att, i egenskap som presschef för Stockholm Pride, skriva en text till bloggen Non-Profit, blev detta det självklara ämnet att skriva om. Och framförallt att vända på frågan;
Vad är egentligen extremt?
Då jag blev inbjuden att, i egenskap som presschef för Stockholm Pride, skriva en text till bloggen Non-Profit, blev detta det självklara ämnet att skriva om. Och framförallt att vända på frågan;
Vad är egentligen extremt?
Etiketter:
HBT,
Jessica W Sandberg,
Non-Profit,
Stockholm Pride
En färre diskrimineringsgrund...
Det bidde en könsneutral äktenskapslag. Rösterna:
261 JA
22 NEJ
16 AVSTOD
261 JA
22 NEJ
16 AVSTOD
Mitt i riksdagens könsneutrala äktenskaps-debatt
Idag förväntas riksdagen klubba lagen om könsneutralt äktenskap. Klockan 16.00 står avgörandet för dörren. Innan klubban landat kämpar nu Kristdemokraterna med sina sista andetag för att försöka stoppa förslaget.
Hittills har KD kört på det traditionella om att äga namnet äktenskap, om kränkthet och hur de övriga partierna är dumma som inte vill gå på deras linje om civilsrättslig samlevnad istället.
28 ledamöter ska ge sin syn på frågan, hittills är nio av dessa avverkade.
Föga förvånande lyste Maria Wetterstrand starkast där hon med charm, leenden och allvar poängterade att detta handlade väldigt lite om kärlek - även om hon uppskattade att det för en gångs skull pratades om det i talarstolen - utan om att homo- och bisexuella ska äga samma rättigheter och möjlighter som resten av samhället. Hon är dessutom den enda partiledaren/språkröret som valt att tala i frågan i dagens debatt. Hon är grym!
(och nu kom för övrigt anti-gay mannen Siewert Öholm och satte sig bredvid mig. Jag funderar på att outa mig själv)
Hittills har KD kört på det traditionella om att äga namnet äktenskap, om kränkthet och hur de övriga partierna är dumma som inte vill gå på deras linje om civilsrättslig samlevnad istället.
28 ledamöter ska ge sin syn på frågan, hittills är nio av dessa avverkade.
Föga förvånande lyste Maria Wetterstrand starkast där hon med charm, leenden och allvar poängterade att detta handlade väldigt lite om kärlek - även om hon uppskattade att det för en gångs skull pratades om det i talarstolen - utan om att homo- och bisexuella ska äga samma rättigheter och möjlighter som resten av samhället. Hon är dessutom den enda partiledaren/språkröret som valt att tala i frågan i dagens debatt. Hon är grym!
(och nu kom för övrigt anti-gay mannen Siewert Öholm och satte sig bredvid mig. Jag funderar på att outa mig själv)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
