Blondinbellas ansvar som förebild

Funderade fram och tillbaka under gårdagen om jag skulle blogga om det scoop (?) som Aftonbladet grävt fram gällande Blondinbella. Blondis har - troligtvis av någon läsare - blivit anmäld till familjeenheten då hon i sin blogg skriver om sin och sina vänners alkoholförtäring. Eftersom att fröken B är omyndig i två veckor till så följde därmed socialtjänsten upp frågan och plingade hem till Mamma BB för att diskutera dotterns alkoholkonsumtion.

Jag följer personligen Blondinbellas blogg. Jag är en stark motståndare till den alkloholglorifiering som sker av och i media - som ofta också förknippas med just kändisar och kändiskap. Därför tänkte jag ge två vinklingar av sakfrågan just när det kommer till Isabella Löwengrip a.k.a Blondinbella.

Till skillnad från den mesta massmediala bilden av alkohol skriker inte B ut om hur jävla häftigt och roligt hon har med alkohol. Hon har inte alkohol som huvudfokus när hon pratar kring sitt liv och leverne och hon skriver heller inte att alkohol is The shit.

Däremot förekommer exempelvis rödvin när hon pratar om hur hon haft middagar med sina kompisar och förtärt den promillehaltiga drycken eller till exempel på kändismingel där champagne regerar.

Som Sveriges mest lästa bloggare - och förebild - har Isabella Löwengrip ett ansvar gentemot sin målgrupp. En målgrupp som åldersmässigt framförallt rör sig i spannet under 18 år. Hennes skildring av alkohol förstärker normen om att man i sociala sammanhang alltid inkluderar alkohol.

Men. Isabella Löwengrip tillhör ändå den skala av kändisar som inte knarkar i TV, inte alltid syns på bild med ett glas i handen och heller inte konstant pratar om hur jävla kul det är att vara full.

Men frågan kvarstår - samhället, media och förebilder glorifierar och normaliserar alkohol så pass till den grad att vi anser alkohol vara en självklar del i våra liv - är den glada bilden av alkohol också den sanna?