I dagens Metro avhandlas morgondagens kommande Robinsonfinal. Brukligt inför alla typer av finaler och kamper, där det ska avgöras vem som i slutändan står som vinnare, görs en avcheck på de kvarvarande deltagarna.
Robinson står med fyra finaldeltagare där tre bär kvnnliga attribut och en innehar manliga sådana. Nina Amjadi, Anna Lundh, Jarmo Heinonen och Ellenor Pierre får svara på frågor som; ”Vem borde vinna Robinson?” och ”Vem borde bli ny programledare?”.
Fågorna är i sak identiska. Med en gigantisk skillnad. De tre tjejerna får svara på frågan; ”Välj en! Göra en smurfkupp á la ’Robinson-Robban’, en landsortsturné som diskjockey eller vika ut dig i Café?”. Jarmo får inte frågan (den publiceras i alla fall inte).
Jag blir så sjukt provocerad. Är detta ett test på tjejerna för att se om de är 1. Lite wild and crazy (måla sig smurfblåa som Robban), 2. Kunniga och driftiga (dj:a) eller 3. Ytliga, blåsta, pengakåta, famouskåta eller helt enkelt bara fast i skönhetsidealet (utvik).
Vad är det som gör att vi fortfarande 2009 väljer att främst objektifiera kvinnan? Varför i all världen får inte Jarmo frågan om han kan tänka sig ett utvik i valfri blaska? Och kom inte dragandes med att detta handlar om att folk (vilka det nu är) vill se snygga, unga brudar på mittuppslaget och inte den medelåldergråe smannen.
Detta är enbart en effekt av den patriakaliska samhällstruktur som förblindar oss i sitt könsrollsmönster och därmed fortsätter cementera bilden av hur kvinnan ska/bör vara kontra mannen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar