torsdag 1 april 2010

Fackförbundet som lanserar en skuldfälla

Kycklingdagarna är här. Med den köphysteri. Påskäggen ska fyllas med godis, DVD:s eller andra give aways. Köphysteri leder till övertrasserade kreditkort. Det leder i sin tur till detta blogginlägg.

I höstas lanserade Handelsanställdas förbund sitt nya kreditkort. Jag såg rött. Upprörd och ifrågasättande undrade jag hur i helvete ett arbetarförbund kan välja att promota att människor ska köpa saker på kredit. Rösterna emot mig och för kortet menar på att det hela är frivilligt. Men herregud. So what. Kredit leder till helvetet. Men kanske aldrig tillbaka. Ni sitter kanske hemma och hånskrattar åt "Lyxfällan" på TV3 och tänker att de är ena riktiga loosers. Men det är verklighet för många i detta avlånga land. Ett kreditkort gör att man - i alla fall om man inte kan hantera det - tappar greppen om pengars värde. Man inbillar sig att man visst har råd. Att pengarna kommer att finnas när fakturan väl landar på hallgolvet. Men med lån kommer ränta. Inget här i livet är gratis.

I en intervju med E24 får Roger Hemming, specialist på medlemsförmåner hos Handelsanställdas förbund, frågan: Är det fackets uppgift att förmedla kreditkort till medlemmarna? Svaret blir: "Man måste se till omvärlden. Ska man låna pengar av banken lånar de inte ut småsummor om man till exempel behöver nya glasögon till barnen. Alternativet är i så fall en räntefri kredit i affären och det är mycket dyrare."

Jag blir så arg att jag kokar. Om vi ska se till omvärlden så ter den sig så att unga människor nu står i skuldfällor i och med sms-lån, familjer står nakna och förnedrade i "Lyxfällan", människor tar bostadslån som kommer att ruinera dem när räntan höjs och antalet fall växer hos Kronofogden. Detta tycker tydligen Handels är en bra grej att bidra till.

Häromveckan fick jag ett brev från Handels. Typ det fjärde i ordningen. Ett brev som uppmanar mig att skaffa denna kreditfälla. Jag betackar mig från er cynism. Sluta skicka dessa brev. Jag vill inte ha ett jävla kreditkort. Hälsningar, Jessica W Sandberg.

Inga kommentarer: