Magnus Sundholm rasar i dagens Aftonbladet-krönika över Chris Browns misshandel av flickvännen Rihanna. En krönika som osar ilska och upprördhet. En krönika som väcker opinion. En krönika som tar avstånd.
Magnus Sundholm tar ett ställningstagande. Ett självklart sådant kan man tycka. Men debatten kring mäns våld mot kvinnor förs oftast av just kvinnor, och männen hamnar ofta i den utpekade rollen som förövare. En onyanserad bild. Just därför är det så viktigt att män, som kvinnor, som andra könsidentiteter, ställer sig upp och tydligt visar upp en icke-accepterande ståndpunkt.
För detta gör skillnad. En skillnad som kan vara avgörande för att lyfta sakfrågan i samhällsdebatten. Som tvättar bort föreställningarna om att; Det är väl bara för kvinnorna att lämna. För det handlar om en psyktiskt nedbrytande process, som börjar långt innan det första slaget faller. Oavsett om misshandeln sker i en olikkönad eller samkönad relation.
Lisbeth Sallander, huvudrollen i Stieg Larssons
"Män som hatar kvinor" personifierar kampen om kvinnan som subjekt snarare än objekt. Som tar strid. Och trots att det är en karaktär är det en sann kampförebild. Och tolkningen Noomi Rapace. Tolkningen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Bra skrivet
själv sitter jag och undrar när chris brown ska svara på magnus sundholms krönika..den var ju skriven i DU-form till chris brown.
Skicka en kommentar