fredag 26 december 2008

Självmord på den svenska arbetskraften

Newsmill debatterar tre sociologer om den nuvarande ersättningsnivån på a-kassan och dess framtida konsekvenser för de arbetslösa där ersättningsdagarna tickar ned i antal dagar och kronor - och i förlängningen också konsekvenserna för den svenska arbetskraften och ekonomin.

De tre sociologerna lyfter den - för mig - så självklara frågan om vad som händer med människor när vi, förutom att sakna syfte i sysselsättning, också hela tiden betyngs med den psykiska stressen i att inte klara sig ekonomiskt. Författarna utgår från den svagare gruppen bland arbetslösa där dessa hamnar längre och längre bak i anställningsattraktivitet utefter att fler kvalificerade i samhället blir utan jobb under den nuvarande finanskrisen.

När a-kassan sänktes lanserades detta med retoriken att arbetslösas motivation nu skulle öka att söka jobb. Regeringen utgick alltså från att majoriteten av de som saknar arbete inte vill ha ett nytt - utan hellre ligger på soffan och cashar in statens medel. En beklämmande syn på sina medborgare om ni frågar mig.

Att vara arbetslös - oavsett CV - är en psykisk nedbrytningsprocess. För varje dag sjunker självkänslan och tron på egenvärdet. I dagens samhälle är vi dessutom så starkt förknippade med vad vi arbetar med - eller pluggar till - att titeln "arbetslös eller arbetssökande" blir till ett bevis över att man inte duger på den aktuella arbetsmarknaden.

Sänkt självkänsla leder snabbt till det faktum att man per automatik blir mindre intressant för arbetsgivarna. För vem vill anställa en människa som kliver in på anställningsintervjun och lyser av tvivel på den egna personen eller kvalifikationerna? Att därtill behöva fundera kring om man kommer att klara sig ekonomiskt denna månad försämrar personens psykiska hälsa kraftigt - och därmed också arbetsförmånga.

Regeringens syn på arbetslösa är som att begå självmord på den svenska arbetskraften.

1 kommentar:

Anonym sa...

Vadför slopar vi inte alla våra Sjukhus? Idag står ju de flesta på stupets kant. Det spelar ju ingen Roll vad medborgarna har för åkommor, och det gäller cancer eller nåt annat hemskt. Ut och arbete med er bara, kanske du kan få förlängning om du har 1 månad kvar att leva. Så alla som har Brunnit ut, som gått in för sina jobb så de blivit sjuka, ska Tillbaka Direkt. Någon tar sitt liv,Staten Spar ju ännu mer på det.
Att gå till en läkare? vadför ska vi gå dit, som bara kostar pengar, till vilken Nytta egentligen. Inte blir vi Friskare för det, vi Måste ju forsätta arbeta, så Sverige kommer på Fötter igen. Alla ska vi Hjälpas åt, för att Sverige ska gå med +. Ingen Läkre får ju sjukskriva. Vi Svenskar får inte vara sjuka mer, jo sjuk, men man måste arbeta, annars blir det Sparken. Och vad Händer då, med Människor som har Hus och Familj. Skiljas, sälja hem och Bohag. Allt detta gör så jag mår riktigt illa.Jag Röstade inte alls på de som sitter på Sina Tronar, skulle aldrig falla mej in. Men som hon sa Maud Olofsson? Ni får väl skylla er själva, Det är ju ändå ni som har Röstat på oss.
Över 100.000 i månaden+ Traktamenten och allt vad de får.