Debatten kring Liza Marklunds böcker om Mia Eriksson har nu rasat i bloggvärlden och medierna tillräckligt länge för att Marklund själv ska tröttna och nu gett Monica Antonsson och resten av Sverige svar på tal.
Jag tillhör skaran - är vi en skara? - som ställt mig tveksam till den styrka som präglat stormen då jag valt att tro att syftet varit att belysa en av vår tids viktigaste sakfrågor, mäns våld mot kvinnor, och inte att varje detalj (såsom ursprunget av Mias andra man - är det relevant att han inte är svenskfödd?) är korrekt i varje beståndsdel.
Men sorgligast i hela denna debatt - oavsett om man håller på Marklund eller Antonsson - är hur misshandeln av Mia Eriksson förringas. Att då förövaren inte dömdes för grov misshandel gör tydligen att vi bara kan rycka på axlarna åt det hela. Han har blivit fälld för misshandel vid tre tillfällen. Fälld. Om det skett fler gånger vet bara de inblandade. Men alla med lite koll gällande sakfrågan vet att antalet fall av kvinnomisshandel som lyckas ta sig till domstol och där dessutom brottsutövaren fälls är betydligt färre än det verkliga antalet som sker dagligen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Nu glömmer man att alla tre män som figurerar i Miaböckerna (på svensk ort) anklagats för misshandel- samt att hon själv har hotat, trakasserat och slagit. Jag är för jämlikjhet män och kvinnor emellan, och då duger det inte att utmåla ett offer/en förövare som ENBART det ena eller det andra. Det räcker så, tycker jag.
Gömda är inget annan än en uselt skriven brukstext med oerhört rasistiska undertoner.
Därtill är även Kerstin Weigl lurad- Marklund har flera gånger försäkrat henne att Mias historia är sann.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3462&a=873447
Skicka en kommentar