Landet i fjärran och hatet mot den speciella kärleken

Det var en gång de två pojkarna Mio och Jum-Jum. Mio och Jum-Jum delade en alldeles speciell kärlek. En kärlek det inte pratades om i dagsljus för då riskerade förtrollningen att brytas. Hemligheten delade de istället under Mios mantel som gjorde dem osynliga för resten av världen.

En dag struntade pojkarna i manteln och smet istället in i skogen där de i skydd av mörkret satte sig ned på en trästock för att dela det guldäpple Mio tagit med.

Ett fasansfullt sus tränger då plötsligt igenom trollskogen, fåglarnas sång tystnar och trädens löv stillnar. Katos mörka skugga utbreder sig och äter upp månens ljus. Mio och Jum-Jum kastas till marken av den onda och mörka kraften.

När Kato försvunnit lyckas Mio sakta resa sig upp och sträcker sin hand mot Jum-Jum. Jum-Jums ansikte är blekt och med handen tryckt mot magen ser Mio att blod tränger igenom mellan Jum-Jums fingrar. Jum-Jum viskar: Mio min Mio.

"Den du så länge sökt är på väg. Han färdas genom natt och dag, och han bär i sin hand tecknet, det gyllene guldäpplet."