Sajten Dagen har angående debatten kring journalisters pressackreditering på EuroPride intervjuat Journalistförbundets ordförande, Agneta Lindblom Hulthén. Lindblom Hultén reagerar på de förhållningsregler som fungerar som en guide till massmedia.
"Ta inte någons sexuella läggning eller könsidentitet för givet, beskriv alltså inte de människor ni intervjuar som 'homosexuella', 'transsexuella' eller ens som män eller kvinnor och så vidare, om personen inte uttryckligen själv kallar sig det.", går det att läsa på Stockholm Prides hemsida.
- Det spelar ingen roll vad det är för evenemang, det är och ska alltid vara upp till redaktionerna att själva avgöra vad och hur man ska skriva om en händelse, säger Journalistförbundets ordförande till Dagen.
Hell no! säger jag. Vad är det människor missar?! I synnerhet Lindblom Hultén. Det står att vi journalister inte ska ta förgivet att exempelvis någon som vi uppfattar som kvinna, själv definerar sig som det. Svårare än så är det inte. Massmedia ska helt enkelt göra sitt jobb - att ställa frågor, inte göra antaganden.
Så här står det i de etiska reglerna för press, TV och radio:
PUBLICITETSREGLER
Ge korrekta nyheter
Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.
Respektera den personliga integriteten
Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuella läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.
Med andra ord, om Du intervjuar Mig och antar/uppfattar mig som kvinna, bara för att jag klär mig i klänning och har långt hår, och du väljer att publicera intervjun med mig utifrån dessa aspekter; medan jag definierar mig som transgender; så är publiceringen inkorrekt. Då har Du inte följt ditt journalistiska åtagande.
Det Stockholm Pride säger i sina förhållningsregler är med andra ord detsamma som de etiska reglerna för press, radio och tv - förhållningsregler som alla är med på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Bra Jessica. - väl rutet !
Ja, vore det så enkelt - varför behöver man då påpeka detta. Förmodligen för att få ännu mer bugande och inställsamma reportage.
Vet inga andra arrangemang som behöver hota med dessa restriktioner.
Nu är det så här, att queer är en samhällsanalys som inte alla människor ställer upp på, hur vettigt och självklart det än verkar för den som tycker att queerteorin är bra. Precis som alla inte ställer upp på socialism - fast jag tycker att det är självklart med klasser och andra begrepp. Osv, osv. Det är detta som man inte förstår när man sätter reglerna för hur andra får uttrycka sig.
Pride har alltså inte kommit ett dugg längre än homofoba organisationer när de sätter upp regler för vad som är sant och vad folk får säga. Inte ett dugg längre.
Själv var jag jättetacksam för queerbegreppet när det kom för jag tyckte att det sammanfattade så bra det jag själv upplever om hur vi skapar våra identiteter, och att de är rörliga. Nu har tyvärr alltför många tvärsäkra människor gjort mig skeptisk till hela Pride och hela rörelsen. Och visst, man kan peka finger på alla som inte applåderar allt och kalla oss homofoba och reaktionära och normativa och heterosexuella som inte fattar. Men vad har man då uppnått? När man drar precis alla över samma kam? När det liksom inte är någon skillnad längre på att vara Åke Green eller att kalla en person för kvinna?
Den irrelevanta journalistiken avslöjar sig själv och behöver inte styras upp i förväg av någon pressagent. Det är ett jävligt otäckt samhälle vi hamnar i om vi tror att det går att göra så.
Problemet är inte att svensken har homofobi, utan det är Homorörelsen som har fobi mot alla som inte vill se dem som neutrala.
De är absolut inte en neutral klick i samhället. De som framträder under Pride-veckan skryter med sina "synder" som om det vore det mest självklara i livet. De stämplar alla som vill lägga in dem i något fack som "kränkare".
Nej, jag håller med Journalistförbundets ordförande helt och hållet. Det är Pride-festivalens ordförande som är mer än ute och cyklar.
Åldern då? Den får man tydligen alltid skriva ut - och det görs oftast dessutom. Är åldern alltid så intressant?
Hade jag varit journalist hade jag struntat i riktlinjerna. Antingen formulerar jag mina texter som jag vill eller så skriver jag inte alls!
Skicka en kommentar