James Bond gav mig vodka på min kvarn

Glorifiering av alkohol handlar om att bibehålla den positiva bilden av alkoholhaltiga drycker och att i dess farvatten rinner framgång, kändisskap och en cool attityd.
Anledningen till vikten av bibehållen bild är enkel: cash.

Merparten av svenska folket förtär alkohol. Det må vara fine. Men alldeles för få av både förtärare och avsägare höjer rösten när det kommer till hur vi vinklar alkohol. För shit. Kritiserar man alkohol är det som att kritisera sitt eget drickande och då blir det hela helt plöstligt mycket känsligare.

Uppmaning: lyft blicken när ni nästa gång sitter i TV-soffan, läser ett livsstilsmagasin eller ser en reklam för alkohol. Vad är det de säljer in? Och till vem? För det är främst våra barn och unga som färgas av normen, och detta tar de sedan vidare med sig i livet.

Vodka på min kvarn fick jag i och med att Smirnoff nu ska lansera sig ihop med Mr James Bond. För vem anses coolare och mer manlig än Mr shaken - not stirred? Och vem vill inte vara cool? Tänk vad enkelt - det enda som behövs är att förtära vodkan...

PR-kungarna Schulmans

Man kan tro att Schulmans & Co köper sina medieutrymmen. För aldrig har jag väl sett media så slaviskt följa vad bröderna och dess anställda gör - allt för att sedan skapa så kallade nyheter av det hela.

Nu senast är det det bloggkring som blossat upp mellan Niklas Strömstedt och Calle Schulman. Allt efter att Niklas Strömstedt kom på att han skulle hälla en öl på SchulmanCalle - och faktiskt gjorde det.

Schulmans är PR-kungar. Geniala PR-kungar.

Hur blir man bögkändis Alex Schulman?

Hur gör man egentligen för att skapa en populär blogg? Människor överlag påstår att man måste göra något unikt. Jag är tveksam. Blondinbella, Kenza, Stina-Lee, Storstadspojken & Co står egentligen inte ut på något sätt överhuvudtaget. Det är Dagens Outfits, Dagens Möte-med-semikändis-på-Sture-(hof) -(plan) -(whatever), Dagens Matintag, Dagens Jag-var-på-SATS-och-är-så-himla-välmående-och-glad och så vidare.

Jag funderade ett tag på om jag kanske dagligen bara ska sammanfatta dessa bloggares senaste inlägg och bli (er?)känd genom det. Berätta att Kenza är i grekiska övärlden och bor på hotell med sin prins, Blondinbella funderade på att blir Brunettbella, Stina-Lee vill flytta från Lidköping och Storstadspojken bryr sig inte om vad folk tycker om honom. Dagens Vad-skrivs-i-de-mest-populära-och-intetsägande-bloggarna by Vem-är-Jessica W Sandberg-och-framförallt-vem-fan-bryr-sig?

Eller så kan man läsa av hur vinden blåser och skapa bögrevolution efter Katrin Zytomierska uttalande och göra humor av det hela. Alex Schulman har nu fixat så att bög är ordet som dominerar på Bloggportalen i olika former och konstellationer. Alex Schulman skrattar hela vägen till banken. Genialt.

Blondinbella goes grown up

Efter två veckors paus från bloggandet lanserade igår Blondinbella sin nya och uttalat mognare blogg.

Efter en snabb genomgång av de inlägg som skrivits dessa två dagar kan jag bara konstatera att hon skriver om exakt samma saker som innan - sitt företag och sina kläder. Bloggen har däremot blivit färgad i aprikos och det är större fokus på dopnamnet Isabella Löwengrip och mindre på namnet som gjorde henne till den kändis hon är.

Jag kan även konstatera att med 18-års dagen kom också ett fokus på festande, alkohol och bilder som skriker ut hur kul de har - just med alkohol. Ej okej enligt min jag-är-kändis-och-har-därmed-ett-ansvar-oavsett-om-jag-vill-eller-ej-filosofi.

Och samtidigt så måste jag säga att jag börjat komma att gilla denna tjej mer och mer. Jag kallar det "Jessica Simpson-syndromet".

John Doe gripen i kändisarnas Mecka

Så har då ytterligare en kändis gripits för knarkbrott. Drogerna flödar i kändisarnas Mecka - Stureplan - och både media och kändisarna själva vittnar om det ökade (miss)bruket av droger. Normalisering och glorifiering är numer inget undantag, utan snarare en regel.

Ytterligare ett känt namn kan då läggas till den outade gruppen av användare eller innehavare av dessa olagliga preparat - John Doe. På Nyheter24 kan vi läsa om den kände skådespelarens TV4-intervju, där just användandet av tjack är centralt i diskussionen mellan skådespelaren och programledarna.

Är John Doe också sin egen rollkaraktär?

Patetiskt, pinsamt och upprörande

Idioti gör mig förbannad.

Denna månad har Katrin Zytomierska och Papa Dee dominerat i kategorin.

Detta gör mig dock både trött och förbannad och är samtidigt en påminnelse om att vi faktiskt inte kommit längre i kriget mot kvinnan som sexuellt och passivt objekt.

Bimbofeminist, javisst!

Jag är kär i Calle & Alex Schulman

I det lilla bloggkrig som förts mellan denna och en annan bloggare har jag blivit kallad nolla, bimbofeminist och demagog. Dessutom ansåg personen i fråga att jag är tråkig, mainstream och tycker det alla andra tycker - har ingen egen åsikt så att säga.

Detta ledde till en fundering hos mig vad jag ser som mainstream. Dock efter att jag konstaterat för mig själv att bimbofeminist och demagog i sak egentligen är rätt fina komplimanger. Men tillbaka till mainstream. Det är nämligen så att jag måste kapitulera för det givna epitetet i och med detta inlägg.

Jag tycker nämligen att Calle Schulman och Alex Schulman är sjukt roliga på sina bloggar. Framförallt i debatterna dem emellan. Men detta tycker - enligt senaste sökningen på Bloggportalen - också 175 977 andra pers som läser Alex blogg och 105 007 som tenderar att hänga på Calles.

Och mer mainstream än så får man leta efter...

Katrin Zytomierska är en guldko i PR för TV4

Katrin Zytomierska blir kvar i Idol. Och för första gången tar TV4 något vi kan kalla ansvar. För som jag skrivit innan, så oavsett vad Katrin sagt eller gjort, så anställde TV4 Katrin Zytomierska för att hon är den kontroversiella person hon är. Att då låta henne stå i mediestormen själv var både fegt och lågt.

Men nu kan vi då åter se till den andra viktiga frågan gällande KZ. Den om ansvar. Som förebild och vuxen. Ett ansvar som Katrin Zytomierska avsäger sig. Hon kan inte vara tydligare i sin ståndpunkt än då hon i TV4:s 'Eftersnack' deklarerade:

- Det står inget om ansvar i mitt kontrakt.

TV4 bör nu inte bli förvånade om en eller ett par mindre politiskt korrekta saker hoppar ur programledarens mun. Frågan är snarare bara vad och vem som blir sårad på köpet.

Katrin Zytomierska själv har tröttnat på sina bloggbesökare och skriver;

"Jag kommer att bli en person som inte ser folk i ögonen och som inte skrattar högt. En person som hellre håller käft än utrycker sina åsikter. Hörrni. Den dagen kommer ni aldrig att få se. Aldrig kommer jag att ge er den dagen.
Era jävla as."

Katrin Zytomierska, programledare i Sveriges största underhållningsprogram med målgruppsfokus ungdomar.

Och TV4 lever upp till konceptet: All PR är bra PR.

Nämndemän får inte ha åsikter utanför rättssalen?

Ska jag bli bortplockad som nämndeman då jag anser att partnervåld är ett stort samhällsstrukturellt problem? Då jag lyfter frågan om mäns våld mot kvinnor. Då jag ifrågasätter domen mot Papa Dee - som blev fälld för ringa misshandel - och snarare ifrågasätter hur rättsväsendet bedömer skador. Ja, det tycker i alla fall bloggaren som jag hänvisade till i mitt tidigare inlägg.
Gällande just Daniel Wahlgren så tyckte både ordföranden samt en av nämndemännen att Wahlgren skulle fällas även för den normala graden av misshandel.

Klokt nog så kommenterar jag ett fall där jag själv inte suttit och fällt ett avgörande, vilket innebär att jag inte kan anses som partisk på något sätt. Varje fall är unikt och bedöms därefter. De som har koll på rättsväsendet vet det, samt att man som nämndeman inför varje enskilt fall står på neutral mark.

Det som gjort att jag ifrågasatt den tidigare nämnda domen är de skador som Andrea Wahlgren uppvisade. Jag sa i samma inlägg att förvisso kan dessa skador uppkomma när man med bästa vilja kastar sig in i väggar, golv och möbler. Samtidigt ifrågasatte jag om det anses troligt. Vilken tur då - för bloggaren som anser att jag är en nolla - att alla inte resonerar likadant.

Jag är en bimbofeminist i bloggkriget kring Papa Dees fällande dom

På grund av mitt utspel gällande den mesiga domen igår mot Papa Dee och där jag i samma inlägg kallade en i bloggsfären för blåst, fick jag nu svar på tal då denna bloggare kallar mig bimbofeminist och demagog.

Demagogi är att argumentera utifrån slående men osakliga argument. Demagoger använder demagogi som en strategi att skaffa makt och inflytande genom att appellera till folks känslor och fördomar, vanligen genom användande av kraftfull retorik och propaganda, kan man läsa i Wikipedia.

Hon saknar all kunskap om kvinnlig psykologi och beteende i det moderna samhället, kan man också läsa i blogginlägget - om mig.

Måste skrämma personen i fråga något oerhört att denna bimboretoriker själv är nämndeman.

Papa Dee - överklaga eller erkänn i tystnad

Så har då domen mot Papa Dee a.k.a Daniel Wahlgren fallit. Dömd för ringa misshandel, av en oenig domstol, till dagsböter 70 á 120 kr d.v.s 8400 spänn. Ingen direkt svidande dom.

Hustrun Andrea valde tidigare idag på sin blogg att anklaga åklagaren för att bara vara ute efter att göra detta till ett publicitetsmål och Daniels ex utmålas som svartsjuk och hatisk, då hon vittnat om hur Wahlgren misshandlat även henne.

Nyheter24 har tagit del av förundersökningen som bland annat visar på de skador Andrea Wahlgren dokumenterades för;

Hudmissfärgningar på ländryggens nedre del, avskrapningar på högra skulderbladets övre och nedre del, på vänstra axelns baksida, till vänster om ryggens övre bröstkotor, på högra armbågen, på underarmen, på höger och vänster hand, på båda knäna, och högra låret. Jacket i huvudet såg ut som ett "s", och fick sys med elva stygn.

Skador som absolut kan åstadkommas själv genom att slänga sig in i väggar, golv och möbler. Men hur troligt är det? Det tyckte inte heller rättens ordförande samt en av nämndemännen.

En av bloggsfärens mest blåsta när det kommer till frågan om mäns våld mot kvinnor - och i synnerhet frågan kring Titos och Papa Dees skuld - menar på att de vittnen som vittnat mot Daniel Wahlgren bara gjort detta för att komma ut i rampljuset;

Vanligt folk, som vi i svänget kallar de gråa nollorna, diggar varje möjlighet att utöva makt över kändisarnas liv och öden (grymt fett att lämna vittnesmål som kan fälla självaste Papa Dee, eller hur?) och söker sig till rampljuset för rampljusets skull (grymt fett att lämna avgörande vittnesmål i en kändisrättegång).

Om nu Daniel Wahlgren verkligen är oskyldig förväntar jag mig att han överklagar till Hovrätten. Ingen snack kring om att lägga detta bakom sig för att det varit en sådan jobbig tid eller liknande. Överklaga eller var för evigt dömd av samhälle och domstol.

Maria Wetterstrand är min våta dröm

I all finanskris och mobbingsdiskussioner gällande partifärger och Idol-programledare kan jag inte annat än landa i tilltro till ett kommande regeringsalternativ i sossar, miljömuppar och kommunister. För ja, jag tror faktiskt att stormen inom Socialdemokraternas egna led och LO kommer att tvinga fram ett trepartisalternativ. Men det är en kommande (icke)-fråga.

I dagens Expressen intervjuas Maria Wetterstrand om miljö, EU och maktkåthet. Mest går jag igång på hennes snygga övergång från privatliv till att lyfta frågan om Miljöpartiet de Grönas motion om könsneutrala äktenskap. Detta leder sedan till rädslan över att fostra en homofob om hon släpper in sin son i ett hockey-omklädningsrum och de könsrollsmönster som även präglar killar.

För med medvetna regeringsbossar som kan se att Slitz cementerar könsroller likväl som Solo, att normbarriärerna måste krossas, med miljö, våld inom relationer, den utsatta i nålsögat och allas lika värde i fokus kommer Miljöpartiet att rula Sverige med vänner och fiender - alla med likartade värdegrunder.

Anser TV4 att Marcus Birro är mer värd än Idol-deltagarna?

Turerna kring Katrin Zytomierska fortsätter. Igår rapporterade media att KZ slutligen fått sparken efter sitt påhopp på Marcus Birro. Jag själv ifrågasatte TV4:s hyckleri och dubbelmoral då de var fullt medvetna om vad varumärket Katrin Zytomierska innefattar.

Avsked är nu istället timeout. Den tidigare bortplockade länken till Katrin Zytomierskas Idol-blogg är återinförd. Marcus Birro har fått ett personligt telefonsamtal där KZ kapitulerar och ber om ursäkt för att ha kallat honom fyllo och judehatare. Samtal kring programledarens framtid förs i korridorerna på kanalen.

Då vill jag införa en ny frågeställning kring ämnet. Hur kommer det sig att TV4 krissamtalar först efter en veckas medie- och tittarstorm? Råkar det ha någontíng att göra med att Marcus Birro själv är en känd och offentlig person? För uppenbarligen gick det bra att kalla Idol-deltagarna för bögig, tjockis och gammal tant - detta på en kanal som jobbar emot mobbning. Då hördes knappt ett vindsus från de ansvariga på mediekoncernen. Så attackeras då Birro på ett jävligt ugly sätt, hotar med polisanmälan och vips så händer saker.

Är det så att Marcus Birros känslor och upplevelser är mer värda - och mer kostnadsineffektiva rent mediemässigt - än Jespers, Loulous och Annas?

TV4 hycklar då de sparkar Katrin Zytomierska

Så har då Katrin Zytomierska fått sparken av TV4. Efter veckans blåsväder kring den kontroversiella programledaren väljer kanalen att lyfta henne från Idol. Och kanske anser TV4 här att ansvaret som medieavsändare är taget och att debatten nu ska bedarra.

Men det är nu det börjar bli riktigt intressant.

Under en veckans tid har TV4 lagt locket på. Ett semiuttalande i Aftonbladet kom från programdirektören på TV400 där Katrins program sänds. Ett mått av Jo-det-var-ju-lite-tokigt-uttalande, för att i samma andetag säga sig tro att Katrin kan utvecklas till en bra programledare.
De tillrättavisade light, men försvarade sitt val av programledare.

Katrin Zytomierska själv har varit tydlig med att hon från TV4:s sida blivit ombedd om att vara sig själv i sitt programlederi. KZ blev känd när hon gick under efternamnet Schulman och skapade turbulens just genom att göra icke politiskt korrekta uttalanden. Det var under dessa premisser Katrin Zytomierska anställdes av mediekoncernen.

Nu väljer kanalen då att lyfta Katrin Zytomierska från Idol. Men surfar man in på TV4:s Idolsida hittar man ingenting om saken. Förr fanns en direktlänk till KZ:s Idolblogg på första sidan, nu får man dock hitta den via underlänkar. Men allt sker i tystnad. Ingenstans tar de ansvar för att det var de som anställde den radikala programledaren, ingenstans nämner de att de anställde Katrin Zytomierska just för att hon är Katrin Zytomierska. Istället uttalar de sig i Aftonbladet och Expressen och kastar ut programledaren i kylan utan att ta ansvar för sina strategiska val då de bad henne börja jobba för kanalen.

Maria Brander på Expressen lyfter den intressantaste vinkeln i frågan i dagens tidning.

Hade tjatterduon Filip och Fredrik sagt samma sak som Katrin, hade de kommit undan med en trött suck.

Och visst är det så. Filip och Fredrik har under åren kränkt, förnedrat och knarkat i TV på bästa sändningstid. Och är fortfarande hyllande manliga medieprofiler.

Detta är ett fegt och smaklöst sätt av TV4 att hantera konsekvenserna av sina egna våta drömmar om medieuppmärksamhet. Detta suger duktigt Jan Scherman.

Maila Jan Scherman och bli TV4:s nya Katrin Zytomierska

Diskussionerna kring Katrin Zytomierskas uttalande för en vecka sedan i Idol-eftersnacket är fortfarande en följetong i pressen. Självklart är det med syfte att dra läsare till papperstidning och sajt, men detta kan bli en viktig markering, eller icke-markering, när det kommer till mediepersoners och medieavsändares ansvar.

Marcus Birro som agerar bisittare i TV4:s Kvällsöppet - och som också kommenterade onsdagens debatt mellan KZ och Sara Damber - anser att Katrin ska plockas bort ur TV-rutan.

Katrin Zytomierska svarade med att på sin blogg kalla - den numera nyktre alkoholisten - Birro för fyllo.

Denne Birro är ett fyllo. Jag som trodde att det var nån skribent, journalist, en människa med hjärna. Närå! Detta är ett galet fyllo jag fått efter mig. Ett galet fyllo som vill dra lite nytta av min mediekarusell.

På TV4 ekar tystnaden. Kanalen väljer även de att avsäga sig ansvar. Programchefen på TV400, Christer Andersson säger till Aftonbladet:

– Vi tar avstånd från alla uttalanden som gör människor ledsna.

Men påpekar samtidigt att TV 400 valt Katrin för att de tror att hon kan utvecklas till en bra programledare.

Då undrar jag vad som definierar en bra programledare. Är det så pass cyniskt att det faktiskt i slutändan bara handlar om tittarsiffror och PR? Är kostnaden - med ledsna deltagare, upprörda tittare och en tragisk samhällssyn - så ringa när jämförelsen med uppmärksamheten kommer visa på ett positivt bokslut?

Enligt mig kan nog de flesta människor vara cyniska, ironiska eller elaka om de vill. Att det inte krävs mer för att bli programledare i en av Sveriges största mediekoncerner borde öppna dörren för merparten av svenska folket.
Så känner du att Du är den person som kan göra en Katrin Zytomierska, men ännu vassare, ännu elakare och är duktig på att krossa människors självbild eller självkänsla och därmed öka TV4:s medieutrymme? Maila då Jan Scherman, vd på TV4 AB; jan.scherman@tv4.se eller programdirektör Åsa Sjöberg; asa.sjoberg@tv4.se.

Katrin Zytomierska agerar fågelholk

Det har varit ett himla hallå kring Katrin Zytomierskas uttalande om att Idol-Jesper är lite bögig, i TV400:s Idol-eftersnack i fredags. Anders Bagge tappade målföret och programledarkollegan Peter Jidhe försökte stoppa en kommande katastrof - allt i direktsändning.

Igår debatterade före detta fru Schulman mot antimobbningsorganisationen FRIENDS grundare Sara Damber i TV4:s Kvällsöppet.

Jag snackade med Sara Damber innan och sa att Katrin lär ju påstå att hon försöker avdramatisera ordet. Samt avsäga sig allt ansvar som förebild och känd person.

Det första KZ kläcker är att bögig är inget negativt. När hon då bemöts med att man som förebild har ett ansvar levererar hon följande urblåsta svar:

- Det står ingenstans i mitt kontrakt att jag har ett ansvar.

Att vara bög är ingenting negativt. Men fråga vem som helst - tycker du att bögig har en positiv klang? - så kommer väldigt få ge ett jakande svar. Detta är såklart ett samhällsproblem. Och att jobba för attitydförändring och avdramatisera laddningar är föredömligt. Men inte någonstans i sändningen fick man intrycket av att Katrins fråga hade ett normkritiskt syfte.

Jag anser det oerhört beklagligt att Sveriges största underhållningsprogram - med ungdomar som målgruppsfokus - håller sig med en programledare som vägrar ta ansvar eller ens ser till att visst kan det ha missuppfattats. KZ har en hel del att lära sig om programmets målgrupp och påverkan.
Ansvaret faller dock slutligen på TV4. Det är de som bett Katrin Zytomierska vara sig själv fullt ut och de är också de som står som avsändare i Katrins Idol-blogg där hon bland annat glorifierar att supa sig redlös, eller som hon uttrycker det:

- Nu ska jag kröka ner mig! Puss

De tre F:en gällande partnervåld

Jag förvånas, förfasas och fascineras över de åsikter som just nu kastas ut i cyberspace gällande Tito Beltran och Papa Dee. Frågan kring deras skuld - eller snarare oskuld. Bloggvärlden är fylld av åsikter och argument och intressant nog också övertygelser. Övertygelser som predikar de två artisternas oskuld och att stackarna är utsatta för en komplott. Kvinnorna som anmält ifrågasätts - i Titos fall ifrågasätts varför barnflickan inte anmält tidigare - i Daniel Wahlgrens case får den före detta flickvännen bära ok och utmålas som hämndlysten, då heller inte hon anmält artisten under den tid de levde ihop.

Okunskapen är slående. Har man den minsta lilla koll på frågan om övergrepp vet man att detta tyvärr snarare är regel än undantag. Mörkertalet är gigantiskt när det kommer till anmälningsfrekvensen hos personer utsatta för partnervåld. Mäns våld mot kvinnor är procentuellt den största gruppen där partnervåld förekommer - och i detta inlägg kommer jag fokusera just på dessa.

Skuldfrågan är här det centrala. Partnervåld börjar sällan - för att säga aldrig - med att du träffar en person som du blir kär i, ni blir tillsammans och dag nummer två får du ta emot ett slag. Psykisk och fysisk misshandel handlar om makt och kontroll. Det är en lång nedbrytningsprocess som succesivt gör att det destruktiva blir det normala. Det är helt plöstligt det enda du har att referera till och det som präglar din vardag. Varför lämnar personen inte då bara förhållandet? Svaret är enkelt. Identiteten är mer eller mindre förlorad. Din partners förgörande av ditt Jag har gjort att det som numera är Du är ett skal av skuld, skam och osäkerhet. Dessutom befinner du dig i en beroendeställning till personen du lever med.

När då dessa - i de flesta fall - kvinnor faktiskt vågar gå ut och berätta om misshandeln är det de som misstänkliggörs. Inte gärningsmannen.

Om det nu var så hemskt, varför gick du inte?
Men han som är så trevlig, är det inte så att du överdriver lite?
Äh, en smäll är väl inte misshandel.

And so it goes on.

När hjärnlösa tomtar i bloggsfären som denna ifrågasätter kvinnorna blir jag heligt förbannad. Hur mycket tivoli tror ni på allvar att kvinnor tycker att det är att berätta att hon blivit misshandlad, våldtagen eller utsatt för andra typer av övergrepp? Livet är ingen dokusåpa där kvinnorna vinner 15 minuters berömmelse genom att våga sätta ljus på detta enorma samhällsproblem. Istället är det de som får bära korset av skam för att de inte lämnade relationen. Kärnfrågan är: Hur kommer det sig att den som alltid skuldbeläggs är det kvinnliga offret?!

Vad fan! Ingen ska väl säga åt mig om vart och när jag ska köpa alkohol.

Systembolaget är pressat av alkoholälskande svenskar. Spritmonopolet ska slopas för möjligheten att införskaffa alkohol dygnet runt, överallt. Vad blir då konsekvenserna av en sådan tillgänglighetsreform? Systembolagets intelligenta marknadsföring bjuder på stil och samhällsinformation i ett snyggt kit - och kanske, kanske vaknar någon svensk upp ur alkoholdimmorna och inser att det viktigaste är ändå inte att alltid kunna få tag i alkohol - sett till konsekvenserna.

She´s baaaaaack

Sverige! Ni har missat poängen med Annah Björks hiphopkritiska krönika.

Den 17 september i år skrev Annah Björk en krönika i gratistidningen Stockholm City. Krönikan ifrågasatte hiphopkulturens - enligt Annah Björk - snedvridna syn på det kvinnliga könet. Tuttar och skakande rumpor är stående inslag i videor av artister inom genren och låttexterna är inte sällan nedlåtande mot just kvinnor.

Efter denna krönika har otroligt många i medie- och bloggsfären reagerat kraftigt. Framförallt negativt. Björk har anklagats för att vara okunnig på området hiphop och att hiphopen inte kan stå som syndabock för ett samhälle präglat av sexism och kvinnoförnedring. Senast ut är den utmärkta krönikören Nabila som huserar på konkurrenten Metro.

Men den dagliga misshandeln, våldtäkten, och diskrimineringen av kvinnor världen över då?
Ett samhällsproblem skylls på en musikstil bara för att ha en tydlig syndabock. Men kvinnofientligheten startade inte med hiphopen, skriver Nabila i sin krönika.

Och just där ser jag problemet. Min tolkning av Annah Björks krönika är inte att utmåla hiphopen som orsak till det strukurella problemet gällande det patriakat som vi har i samhället, utan lyfta till diskussion om vilka bilder vi accepterar av kvinnor. Hur det kommer sig att det är så självklart att kalla en tjej bitch eller hoe i en låttext. Eller varför tjejerna alltid har på sig minimalt med kläder i musikvideo efter musikvideo medan killarna inte objektifieras.

Hiphopen är en del av vårt dagliga medieintag. Därför bör den granskas med lika kritiska ögon som andra normskapare, vilka sedan ofta cemeteras just genom massmedia. Det är denna kritiska blick som Annah Björk vill få oss att rikta mot normerna inom hiphop. För den sakens skull betyder det inte att vi ska påstå eller anse att musiken står som ensam syndabock i bilden av kvinnan - men den är fortfarande en del av normcementerandet.

Strävan efter att vara lagom perfekt

Landet Lagom har fått en ny stjärna på krönikörshimlen. En stjärna som till och med kan visa sig vara Polstjärnan.
Annika Marklund, som huserar på Metro, lyfter i dagens text de sjuka ideal som präglar vårt samhälle - och vad som händer när man går för långt i sin strävan för att passa in i ramen som någon, någonstans, skapat.

Normen ter sig så att du ska vara lagom snygg, lagom smal samt ha alkohol som en naturlig del i ditt sociala spel med andra människor. Men. Hemligheten ligger i det förkastliga ordet lagom. För sticker du utanför blir du genast obekväm och sjuk. Och ingen vill ta i en pestsmittad.

Det är en sliten sanning, men icke desto mindre värd att upprepa: alkoholisten på parkbänken skulle lika gärna kunna vara du eller jag.
Vi vet det båda två, men vi blundar och balanserar vidare, skriver Marklund.

Annika Marklund kan vara Den samhällsröst som vågar ställa sig på barrikaderna och vägra acceptera att de normbilder som existerar får fortsätta etableras i det tysta.

Blondinbellas ansvar som förebild

Funderade fram och tillbaka under gårdagen om jag skulle blogga om det scoop (?) som Aftonbladet grävt fram gällande Blondinbella. Blondis har - troligtvis av någon läsare - blivit anmäld till familjeenheten då hon i sin blogg skriver om sin och sina vänners alkoholförtäring. Eftersom att fröken B är omyndig i två veckor till så följde därmed socialtjänsten upp frågan och plingade hem till Mamma BB för att diskutera dotterns alkoholkonsumtion.

Jag följer personligen Blondinbellas blogg. Jag är en stark motståndare till den alkloholglorifiering som sker av och i media - som ofta också förknippas med just kändisar och kändiskap. Därför tänkte jag ge två vinklingar av sakfrågan just när det kommer till Isabella Löwengrip a.k.a Blondinbella.

Till skillnad från den mesta massmediala bilden av alkohol skriker inte B ut om hur jävla häftigt och roligt hon har med alkohol. Hon har inte alkohol som huvudfokus när hon pratar kring sitt liv och leverne och hon skriver heller inte att alkohol is The shit.

Däremot förekommer exempelvis rödvin när hon pratar om hur hon haft middagar med sina kompisar och förtärt den promillehaltiga drycken eller till exempel på kändismingel där champagne regerar.

Som Sveriges mest lästa bloggare - och förebild - har Isabella Löwengrip ett ansvar gentemot sin målgrupp. En målgrupp som åldersmässigt framförallt rör sig i spannet under 18 år. Hennes skildring av alkohol förstärker normen om att man i sociala sammanhang alltid inkluderar alkohol.

Men. Isabella Löwengrip tillhör ändå den skala av kändisar som inte knarkar i TV, inte alltid syns på bild med ett glas i handen och heller inte konstant pratar om hur jävla kul det är att vara full.

Men frågan kvarstår - samhället, media och förebilder glorifierar och normaliserar alkohol så pass till den grad att vi anser alkohol vara en självklar del i våra liv - är den glada bilden av alkohol också den sanna?

Miljöpartiet kämpar för att bryta normbilden av hur en familj ser ut

Miljöpartiet de Gröna fortsätter sitt normbrytande arbete. Denna gång handlar det om den motion som igår lämnades in till riksdagen gällande barns rätt till fler än två vårdnadshavare.

Vi har ett samhälle som, i var och varannan mening, pratar om och kring barns bästa. Men vi lever i ett samhälle som inte är anpassat efter den verklighet som många barn växer upp i. Det finns otaliga exempel på familjer där exempelvis den ena parten av de biologiska föräldrarna inte är förälder i den bemärkelse som förväntas. Missbruk, sjukdom eller rent ointresse kan vara orsaker till detta.
Det finns också de familjer där barnet/barnen växer upp med fler viktiga vuxna än de två som de facto är de biologiska föräldrarna.

Jag har en kollega som berättade om sin vän. Vi kan kalla honom Hans. Hans levde med sin fru och hennes son - som hon hade från ett tidigare förhållande. Den biologiske fadern var jävligt ointresserad av barnet ifråga och fanns inte överhuvudtaget i sonen liv, men motsatte sig adoption. Sonen växte upp med mamman och Hans som sin pappa. Tio år senare omkommer mamman i en bilolycka och helt plötsligt står Hans utan rättigheter till sonen och den biologiske fadern tilldelas vårdnaden. På ett osannolikt kort ögonblick har Hans mist hela sin familj.

Detta är ett exempel på hur snävt vårt regelverk är. Vem kan motivera att ovanstående historia är för sonens bästa?

Ett annat exempel är barn i samkönade relationer. Det är vanligt att barnet lever med fler föräldrar än de två som biologiskt sett är knutet till barnet.
Dessa är såklart inte de enda exempel som finns. Familjesammansättningen ser olika ut hos olika individer. Därför är det intressant att staten idag bara tillåter två personer att vara juridiska vårdnadshavare - trots att dagens familjekonstellationer sällan är uppbyggda enligt den klassiska kärnfamiljen; mamma, pappa, barn.

Hur motiverar riksdag och regering att just två juridiska föräldrar är det bästa utifrån barns bästa?

Ordet giftermål är ett hån

Jaha. Då är inte samkönade par värda att ingå äktenskap, utan giftermål.
Ännu en gång diskrimineras människor som lever med en partner av samma kön.
Den könsneutrala äktenskapslagstiftningen knackar på samhället port, men Kristdemokraterna gör sitt till för att bromsa processen. Eftersom Alliansen inte vill skapa onödiga friktioner i samarbetet över partigränserna ska det då istället kompromissas. Ut med ordet äktenskap ur lagboken och välkommen in giftermål. En småsak kan det te sig.

"Ni" får ju ändå det viktigaste - en gemensam lagstiftning - kommer att eka i korridorerna.

Men då missar man poängen. Äktenskapet - som både ord och handling - har en djup och viktig innebörd hos många människor, oavsett vilket kön man tillhör eller lever tillsammans med. Att ersätta ordet med giftermål för att blidka Kd sänder ännu en gång signalen om att samkönade parrelationer inte rankas lika högt upp i hierarkin som de olikkönade. Äktenskapet är inget ord man kan köpa som en aktie på aktiemarknaden. Ordet ägs av alla och ingen. De fundamentalistiska kristna tror sig dock ha ensamrätt till det. En lagstadgad kompromiss kommer att bekräfta att så är fallet.

Som en parentes. 'Ord ska rädda homolag' är rubriken på SvD:s artikel. Och jag blir så trött. Alla som ingår i samkönade relationer är faktiskt inte homosexuella. Hört om bisexualitet någon? Jag gissar att det är många som nu blir provocerade ytterligare och tycker att jag är en hbt-fascist som gnäller på småsaker. Men den egna sexuella läggningen är ingen skitdetalj. Skulle annars debatten kring den könsneutrala äktenskapslagen skapa så mycket känslor?

Kristen humor när den är som allra bäst

Har Idol fastnat i könsfällan?

Ikväll kvalade tjejerna i Idol. Idol som är en musiktävling. Detta faktum vet alla. Men hela programmet gick ut på kläder och vad tjejerna de facto skulle ha på sig inför uppträdandet. Det ska bli intressant att se morgondagens program och ifall de diskuterar samma sak då det är killarnas tur att snälla-låt-mig-stanna-i-tävlingen-kvala. Eller har TV4 fastnat i den gamla, föråldrade och tröttsamma föreställningen om att tjejer och kläder per automatik blir en lycklig kärlekshistoria?