Miljöpartiet kämpar för att bryta normbilden av hur en familj ser ut

Miljöpartiet de Gröna fortsätter sitt normbrytande arbete. Denna gång handlar det om den motion som igår lämnades in till riksdagen gällande barns rätt till fler än två vårdnadshavare.

Vi har ett samhälle som, i var och varannan mening, pratar om och kring barns bästa. Men vi lever i ett samhälle som inte är anpassat efter den verklighet som många barn växer upp i. Det finns otaliga exempel på familjer där exempelvis den ena parten av de biologiska föräldrarna inte är förälder i den bemärkelse som förväntas. Missbruk, sjukdom eller rent ointresse kan vara orsaker till detta.
Det finns också de familjer där barnet/barnen växer upp med fler viktiga vuxna än de två som de facto är de biologiska föräldrarna.

Jag har en kollega som berättade om sin vän. Vi kan kalla honom Hans. Hans levde med sin fru och hennes son - som hon hade från ett tidigare förhållande. Den biologiske fadern var jävligt ointresserad av barnet ifråga och fanns inte överhuvudtaget i sonen liv, men motsatte sig adoption. Sonen växte upp med mamman och Hans som sin pappa. Tio år senare omkommer mamman i en bilolycka och helt plötsligt står Hans utan rättigheter till sonen och den biologiske fadern tilldelas vårdnaden. På ett osannolikt kort ögonblick har Hans mist hela sin familj.

Detta är ett exempel på hur snävt vårt regelverk är. Vem kan motivera att ovanstående historia är för sonens bästa?

Ett annat exempel är barn i samkönade relationer. Det är vanligt att barnet lever med fler föräldrar än de två som biologiskt sett är knutet till barnet.
Dessa är såklart inte de enda exempel som finns. Familjesammansättningen ser olika ut hos olika individer. Därför är det intressant att staten idag bara tillåter två personer att vara juridiska vårdnadshavare - trots att dagens familjekonstellationer sällan är uppbyggda enligt den klassiska kärnfamiljen; mamma, pappa, barn.

Hur motiverar riksdag och regering att just två juridiska föräldrar är det bästa utifrån barns bästa?